Hur tar man upp trådarna av ett tidigare liv?

I förrgår ringde en person från ett tidigare liv och påminde mig om ett annat jag, ett jag som jag trodde att jag glömt och förträngt, ett jag som var glad, var någons allt och som sällan sov ensam om natten, ett jag som spenaderade dagarna i längtan och lycka, ett jag som dagdrömde efter att träffa den där personen som var mitt allt från förr. Det var jag för ett år sen.

Efter att knappt ha hörts sen dess kan man anta att du och jag gått åt olika håll i livet, vad har du gjort, vem som har varit ditt allt och vem har du sovit med om natten? Frågorna är många och obesvarade.Vad som har hänt sen dess är otaligt, obeskrivligt, osäkert och oviktigt, inget man bör prata om och undvika eller betyder det allt? För visst speglar det som hänt idag? Kan något bli som det var då eller har den tiden försvunnit för att aldrig mer återvända förutom som ett vackert minne..ett fotografi upphittat i en byrålåda, en plats som påminner om då eller ett telefonsamtal från förr. Ett förr som känns som igår fast det var över ett år. Frågan är varför har jag ett foto kvarglömt i en låda och när jag tänker efter en numera tom plats som aldrig ersatts? Är den platsen ens ersättningsbar?

Alla förändras, så även jag. Och kanske möts våra vägar igen, om ödet vill det. För det är väl ödet som bestämmer det? Inte kan väl allt vara en tillfällighet, att man råkar vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Alternativt har oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle? Vad är förresten en tillfällighet, var det nu när du ringde, eller är det konsekvenserna av det?

Livet utspelas nog enklast och bäst på film. Det är nog därför jag älskar att kolla på film. Men film är aldrig verklighet även om den bygger på sanna händelser. Så därför är det nog dags att börja leva livet. Verklighetens liv. För den sker obevekligen hela tiden runt omkring oss och gör oss påminda då och då, som den här gången genom ett wakeupcall vid 3tiden en söndagnatt, eller för andra genom en svältkatastrof i Afrika, genom en bomb i Oslo och en galning som hejdlöst och utan eftertanke skjuter ihjäl och dödar människor.

Nu ska jag sluta skriva och skänka en timlön till Afrika, ta mig i kragen och ringa upp ett liv från förr som förhoppningsvis inte tutar upptaget.

Made in Chelsea.

Vet inte om fenomenet nått Sverige än men här i London råder Chelseafeber för tillfället. Vad är nu detta för något undrar kanske någon? Jo, det ska jag berätta. Made in Chelsea är en tv-serie där man får följa rika Londonbor i deras glassiga liv, intriger och kärleksaffärer. Är lite som en engelsk version av The Hills( som jag förövrigt inte alls tycker om).  I denna spelar iallafall en kille, som i serien heter Ollie, där han spelar vara bisexuell och gör det riktigt bra. Serien som annars är ganska ytlig har sina små tankeställare där probem som att "komma ut" och vad andra ska tycka kommer fram. Bilden han ger av homosexualitet är en av få förebilder som finns på tv, måhända efter Glee som faktist också gör det på ett verklighetstroget vis. Tycker det borde finnas mer av sån tv då homosexualitet och homosexuella ofta utmålas av mindre begåvade som fjolliga och feminina. Och ger tv, som idag kanske är det mest effektiva media att påverka samhället en sån bild är det klart att personer som inte känner någon eller har kontakt med någon homosexuell får en felaktig bild. En felaktig bild av homosexualitet leder ofta till förtryck, diskriminering och i många fall mobbing. Jag har sedan jag kommit ut inte varit med om något av detta, men bara för att jag inte har det betyder det inte att problemet kvarstår för andra. I USA har det till och med gått så långt att flertalet ungdomar tagit livet av sig. Är det inte dags att år 2011 ta kål på den uppfattningen och acceptera att folk är olika?

Hehe nog med tankeställare, livet här flyger förbi som vanligt. Redan onsdag och imorgon är jobbveckans sista arbetsdag. I helgen ska jag in till London och möta upp Lise som är och hälsar på i London över helgen. Får se vad vi hittar på för något, blir nog något alkoholrelaterat om jag känner henne rätt. Sen blir det ut och ta några drinkar och äta middag med Joris efter han slutat jobbet. Nu ska jag skypa med Anna så har inte tid att skriva mer, ska bestämma vad vi gör med sommaren. Har planerat att vi ska dra iväg någonstans, troligen till Rom men försöker övertyga om att dra till Grekland istället..tzatsiki och feta, snälla Anna, vi drar till Kreta?


Till Ollie i Made in Chelsea tillägnar jag dagens "Gay of the day", you go girl! ;)


// J.P

B som i Busy, B som i Brighon..

Jamen de e typ det som har hänt på sistone. Dagarna har bara flygit förbi sen förra inlägget då barnen har haft lov och jag antingen arbetat eller varit iväg på annat. Förra helgen var jag inne i London och träffade lite aupairkompisar för en fika på Carnaby street och var på hejdåfest i Judehuset där invånarna flyttar hem till Sverige igen. Var riktigt trevligt men samtidigt väldigt tråkigt att säga hej då redan. Vet dock att jag kommer kunna träffa dem när jag är tillbaka i Sverige igen vilket känns bra så var väl inte riktigt hej då trots allt. Sen tog jag och Jill bilen ner till Brighton och träffade två kompisar till mig jag träffade förra gången jag var ute i London. Vi gick mest och kollade runt bland vintageaffärer och hängde på piren och stranden. Passade även på att ta årets första dopp i engelska kanalen. Folk stirrade då det var en ganska molnig dag och ingen annan utom jag badade.

Denna helgen var jag på modellcasting för två agenturer inne i London. Den ena är en förmedling där mitt namn, fakta och bilder kommer visas och det andra är för ett modelljobb för en tv-reklam och ett photoshoot. Den ena, Cosmic Model var riktigt nöjda efter intervjun och snapshotsen de tog så var på callback på lördagen och gick catwalk och tog kort i underkläder. Så nu är det spänd väntan på om jag gått vidare eller inte, var ganska många applicants och gjorde det från början bara som en kul grej vilket nu kan bli på allvar så tar det lite som det kommer och har inga större förväntningar. Känns bara kul att de tyckte jag hade utseendet för att bli modell och något jag kanske borde pröva på hemma i Sverige om jag får möjlighet till det. Idag är det bara 4 veckor kvar till jag flyttar hem igen så känns som att det kan bli problematiskt att jobba i London under tiden jag kommer plugga i höst med tanke på att jag binder upp mig hos agenturen i tre år om jag får jobbet. 

Nu är det mest slapp och ett tappert försök att återfå någon slags dygnsrytm vilket går  fruktansvärt dåligt då jag sitter här och skriver. Haft en riktigt mysig dag med kaffe tillsammans med Alex och Jill i Woking och utskrift av bilder till min portfolio och Briget Joneskväll med oboy och marshmallows...life is as goood as it should!

Monday morning..ett feel good inlägg.

Man måste gilla läget, gillalalaläget...å jag bara älskart!
Fenomenet man inte riktigt förstår, dagar då man önskar att domedagen var i lördags, morgonstunden dendär första dagen i veckan kallad måndag. Då barnen varit ute på äventyr hela helgen och har fångat två stycken kräftor till mig de tycker jag ska tillaga och sovit i tält hos en kompis i två dygn är de ungefär lika glada i måndagar som dess inneboende aupair. Igår skrek och grät Oscar i två timmar och kunde inte sova så att väcka honom i morse var sådär kul, särskilt med tanke på att han inte hade gjort läxorna igårkväll så vi fick göra dom innan skolan i morse som pojkarna så gärna ville gå till imorse. Tur att jag har Brigi som sällskap på morgonen. Hon får mig alltid på bra humör och har alltid nått skoj att berätta om från helgen. Idag spexade jag till det och sköt på henne med Henrys pilbåge, sen var jag snäll och bjöd på kaffe, då blev hon glad.

Bortsett från den rätt kaotiska morgonen är jag på rätt bra humör idag, bestämde med Alex att vi ska gå på Glee Consert på 02 i Juni och vetskapen om att en av mina bättre vapendragare Emil kommer på Londonbesök från onsdag-lördag denhär veckan får jobbet att gå lite lättare.

Träffade många uppassare i fredags natt, likt de två till vänster på en bänk på Bond Street. Var bara en som fångade min blick dock. Ska bli riktigt fint att ses igen på lördag. Frågan är varför du dök upp nu när jag flyttar hem till Sverige om 6 veckor, jaja de löser sig, saker brukar ju göra de...även måndagar.

Nu blir de jobb...cherioo!

Do it like a bum.

Jorå, helgen var...speciell. I torsdag var jag klar med jobbet relativt tidigt så jag och Jill passade på att åka in några timmar till London. Var och drack frappuccino på happy hour på Starbucks och kollade fancy klädbutiker på Carnaby street och gick mest och glassade runt i ett soligt London hela dagen. Var bland annat inne på Liberty och kikade runt( ett varuhus i klass med Harrods), hade en del riktigt fina grejer men var lite väl dyrt för min plånbok så blev inget köpt för min del.

Trädet längs till höger i bild, det sk. "mjuka trädet"

På fredagen tog jag tuben ut till min kompis Sara i de lite ruffare delarna av London i zon 3 ganska nära Wembley, vi lagade gött käk, rökte alldeles för mycket och drack vin på hennes terrass innan jag mötte upp mina Tufnellbrudar på en trädgårdspub i Kentish Town för lite öldrickande vilket resulterade i att jag blev sugen på att gå ut. Mötte upp Jill efter hon slutat jobba vid Embankment där vi satt och drack vin vid Themsen till solnedgången och väntade på att Heaven skulle dra igång. Där var det popquiz och fest hela natten lång och framåt småtimmarna kom jag på att jag lovat Emma att följa med henne som moraliskt stöd till tatueringsstudion på lördagen klockan 11 och Jill att hon skulle möta Katheelen på lunchen. Så när boende inte fanns att tillgå och första tåget gick hem 06.15 kom Jill på den briljanta idén att dygna. Så sagt och gjort vid klockan 05.30 anordnar vi trappräcksrace nerför national gallery och dansar grekisk dans med ett gäng skottar på Trafalgar Sqaure för att få tiden att gå, fönstershoppade på Bond Street och blev trötta och sov mot ett mjukt träd jag hittade i Hyde Park, typ i en halvtimma, innan Jill bestämde sig för att bli pigg och vi gick till Pret a´Manger och åt frukost istället. Mådde lite halvtaskigt hela dagen och lät och såg ut som Thorsten Flinck så gömde mig bakom mina solglasögon i hopp om att vara osynlig. Spenderade dagen i St. James park med sköna människor och solade resten av dagen innan jag åkte hem till Emma och kollade på en värdelös film, Monsters, jag inte rekommenderar någon att se. Hoppas alla haft en trevlig helg!

Btw. Jorden gick inte under i lördags vilket betyder att jag fortsätter leverera mitt ibland spektakulära liv i London, kul!

Puss // J.P

You´re the man, Ben Sherman..

Så sant så...älskar verkligen att gå och vintageshoppa kläder. Man kan hitta så mycket snygga grejer som inte alla andra har samt till oftast mycket bättre priser. Idag var jag inne i Woking tillsammans med min australiensiska vän Alex och kollade runt lite bland affärerna och tog en fika. Finns ganska många vintage och charityshops runt om i Woking, dock är utbudet större och något bättre inne i London på Brick Lane även om priserna är lite högre där. Dagens fynd hittades på charityshopen YMCA där jag köpte en riktigt schysst skjorta från Ben Sherman för 6£ vilket var ett riktigt klipp med tanke på att jag kollade på en liknande fast långärmad för 99£ i affären ny. Hittade även ett par beigegula converseskor på sale för 39£ och ett linne och ett par badbyxor på Topman. Gött att shoppa lite sommarkläder nu när värmen förhoppningsvis är här för att stanna. Imorgon skickar jag med lite andra bilder på lite sköna kläder jag hittat här.

Annars har jag spenderat dagen läsandes en bok, en sjukt tråkig sådan handlandes om matkultur i medeltidens Frankrike och England. Har en läskurs som hänger kvar från historian jag har börjat på. Ska läsa 1500 sidor jag sedan ska redovisa för min mentor när jag är tillbaka i plugget i höst. Känns sjukt tråk när man helst vill göra allt annat men känns skönare att fixa klart de nu än att behöva ta tag i det i sommar.

Nu blir det filmkväll och häng med Jill...ska kolla på Pulp Fiction, en film som jag konstigt nog aldrig tagit mig tid att titta på, gäller att passa på att se och göra så mycket saker som möjligt nu då jag hört att världen ska gå under på lördag klockan 18.00. Skönt att jag förhoppningsvis hinner se Brighton och festa i Soho igen och att du som läser min blogg hinner läsa något annat av högre spänningsfaktor än det här inlägget innan dess... Ta´t piano!

Solglasögon (Primark 2£)
Skjorta (Ben Sherman 6£)

Linne (Topman, 7£)
Shorts (Topman 26£)
Klocka (Sportif Unlimited 299 sek)

5 månader och 5 dagar senare..

...och 7 veckor och 3 dagar kvar i London. Känns konstigt att min tid här snart är över och att det bär av hem till Sverige igen den 7e Juli. Samtidigt som det ska bli så skönt att få komma hem och vara i Sverige,  leva livet lagom, träffa alla vänner och familjen känns det tråkigt att behöva lämna alla de vänner man fått här. Många av de svenskar jag träffat här kommer jag såklart möta igen men de som kommer stanna eller bor här vet man inte riktigt när/om man får träffa igen. Men sånt är väl livet, det är få saker som varar för evigt så ska verkligen njuta av den sista tiden här. Bland annat ska det bli midsommarfirande i Hyde Park, Wales över en weekend och nu till helgen ska jag ner till Brighton. Det jag kommer sakna mest är nog alla möjligheter som finns i London, alla människor man träffat, shoppingen och utelivet.

Börjar dock inse hur mycket jag saknar Sverige och allt det som jag åkte från därhemma samtidigt, och då menar jag inte knäckebröd och köttbullar. När man blir påmind om vad som händer därhemma då och då när man pratar med någon vän hemifrån, ser en statusuppdatering på facebook om någon fest som är på gång, kollar på bilder från helgen eller får en puff att besvara känns allt väldigt långt bort.

Eftersom jag typ varit sämst på att uppdatera på sistone då jag haft fullt upp att leva livet skickar jag med lite bilder från den senaste tiden här istället...en bild säger ju mer än tusen ord och ett så långt inlägg orkar jag inte skriva.

Så hoppas det är bra med alla bloggläsare därute och att ni inte gett upp hoppet om att kika in här då och då för att se vad som händer i Europas skönaste stad!


Peace and love / J.P

Londonbesök av Linköpingsbor..

                                        ...och några göteborgare

En Belieber, en tiger och en kanin.

En solig dag på Thorpe Park.

Valborgsfirande

     

Besök i Linköping.

Parkhäng