I förrgår ringde en person från ett tidigare liv och påminde mig om ett annat jag, ett jag som jag trodde att jag glömt och förträngt, ett jag som var glad, var någons allt och som sällan sov ensam om natten, ett jag som spenaderade dagarna i längtan och lycka, ett jag som dagdrömde efter att träffa den där personen som var mitt allt från förr. Det var jag för ett år sen.
Efter att knappt ha hörts sen dess kan man anta att du och jag gått åt olika håll i livet, vad har du gjort, vem som har varit ditt allt och vem har du sovit med om natten? Frågorna är många och obesvarade.Vad som har hänt sen dess är otaligt, obeskrivligt, osäkert och oviktigt, inget man bör prata om och undvika eller betyder det allt? För visst speglar det som hänt idag? Kan något bli som det var då eller har den tiden försvunnit för att aldrig mer återvända förutom som ett vackert minne..ett fotografi upphittat i en byrålåda, en plats som påminner om då eller ett telefonsamtal från förr. Ett förr som känns som igår fast det var över ett år. Frågan är varför har jag ett foto kvarglömt i en låda och när jag tänker efter en numera tom plats som aldrig ersatts? Är den platsen ens ersättningsbar?
Alla förändras, så även jag. Och kanske möts våra vägar igen, om ödet vill det. För det är väl ödet som bestämmer det? Inte kan väl allt vara en tillfällighet, att man råkar vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Alternativt har oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle? Vad är förresten en tillfällighet, var det nu när du ringde, eller är det konsekvenserna av det?
Livet utspelas nog enklast och bäst på film. Det är nog därför jag älskar att kolla på film. Men film är aldrig verklighet även om den bygger på sanna händelser. Så därför är det nog dags att börja leva livet. Verklighetens liv. För den sker obevekligen hela tiden runt omkring oss och gör oss påminda då och då, som den här gången genom ett wakeupcall vid 3tiden en söndagnatt, eller för andra genom en svältkatastrof i Afrika, genom en bomb i Oslo och en galning som hejdlöst och utan eftertanke skjuter ihjäl och dödar människor.
Nu ska jag sluta skriva och skänka en timlön till Afrika, ta mig i kragen och ringa upp ett liv från förr som förhoppningsvis inte tutar upptaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar